FRÅGA: Hej! Jag har en helt underbar hund, en isländsk fårhund 4 år. Jag har haft egna hundar sedan mitten av 80 talet o då bouvier des flanders o är uppväxt med hundar så jag tycker att jag god hand med dom. Har aldrig haft några problem med utfall vid hundmöten med tidigare hundar men nu är det ett stort problem som jag inte vet hur jag ska lösa. Det är inte alla hundar o alltid men allt för ofta.
För övrigt är han en underbar individ som gillar att träna allt möjligt , fin
mot barn o alla människor . Vad jag förstått så ska han ha koll o jag vet inte hur jag ska få honom att
förstå att det är jag som har det och att han inte behöver bry sig. Ja du förstår säkert hur jag menar. Han har inte alltid varit sådan utan det kom helt plötsligt o jag förstår att
något har gått fel i mellan våran kommunikation men vet ej vad.
Hoppas på hjälp utav dej
Kram Anna
SVAR: Det är svårt för mig att veta varför din hund plötsligt ändrat beteende när han möter hundar. Jag tror absolut att du kan få bukt med det genom att ta en daglig träning av moment hunden redan kan men som du nu gör svårare för honom. Du kan t.ex. sätta- eller lägga honom ner och ställa ett krav på att han inte lämnar platsen när du stör/frestar på olika sätt. Beröm med rösten när han gör rätt och tillrättavisa tydligt och bestämt om han förbryter sig.
Den här träningen kommer att stärka dig som ledare och det för med sig att du kan få effekt även vid hundmöten om du behöver tillrättavisa.
Lycka Till! /Barbro
FRÅGA: Hej Barbro! Vi har en valp på 4 månader som biter oss i händerna och anfaller barnens fötter när de springer. Nu börjar det bli outhärdligt och i går bet han minsta flickan så hon fick sår. Vi har gett honom leksaker och kastar godis när attackerna kommer men det hjälper inte. Har du något tips?
SVAR: Hejsan! Jag förstår er så väl och så här får det inte fortsätta. Det valpen gör är helt naturligt för hundar. När valpar leker med varandra jagar de varann och ofta slutar det i en brottningsmatch. Att bita, slita och dra är naturliga beteenden som ger valpar både sysselsättning och träning inför vuxenlivet. Men valpen kan, och måste nu lära sig att inte leka på det sättet med er, framför allt inte med barnen som inte kan värja sig.
En vuxen hund skulle tydligt markera sitt ogillande genom att greppa tag över valpens nos och hålla i så hårt att valpen släpper sitt grepp. Den kanske piper till lite och går därifrån. Ofta räcker det med en enda tillsägelse eftersom hundar är så tydliga i sin kommunikation. De talar ju samma språk! Vi hundägare kan efterlikna en hunds beteende genom att ta tag i valpens nos eller halsskinn och hålla i så hårt att valpen tycker det är obehagligt och släpper sitt grepp. Om den försöker kämpa emot så använd båda händerna och håll stadigt i valpen. Du kan prata lite strängt med lugn, dov röst. Fortsätt att hålla i valpen, vänligt men bestämt, och smek den nu över bringan eller magen (om den ligger upp och ner) för att förmedla att du är nöjd. Den här hanteringen klarar nog inte barnen så ni vuxna måste träda in. Tänk på att valpen inte ska vara med i barnens lekar förrän ni kommit tillrätta med bitandet. Hör av dig igen så jag får veta att du förstått mig på rätt sätt!
FRÅGA: Hej Barbro, Bosse Pettersson här! Kan du ge mig lite tips om hur jag ska få min snart 2-åriga schäfertik att sluta skälla på folk som går förbi vår tomt. Vi har staket och bor på en bygata där det inte passerar så många, men det är så klart otrevligt för dem som blir utskällda. Vi har fått höra att en del tror att tiken är opålitlig och det känns inte bra. Hon är vänlig och snäll när hon träffar människor och om någon kommer in gården blir hon bara glad.
SVAR: Hej Bosse! Jag ska ge dig de råd jag brukar ge vid liknande bekymmer som du har. Avtala med en person som hunden inte är ”god vän” med att ställa upp som ”träningsobjekt”. När hunden rusar ut mot staketet går du med bestämda steg (spring inte) mot hunden och med din barskaste röst säger till hunden att ”gå härifrån” eller annat du vill ge uttryck för! Om det inte hjälper kan du förstärka ditt agerande genom att bestämt slänga något i marken här och där när du går mot hunden. OBS inte kasta på hunden! Din medhjälpare ska lugnt passera din tomt utan att agera på något sätt.
Se till att hunden rör sig bort från staketet! Låt det gå några minuter och kontakta din hjälpreda för att få en repetition. Repetitioner är särskilt viktiga när man ska lösa en ovana hunden har lagt sig till med. De blir ditt facit. Om hunden slutar upp med sitt skällande har du gjort rätt! Hur många repetitioner som just din tik behöver för att förstå vad hon inte får göra beror på hur tydlig du kan vara för att ge uttryck för ditt missnöje. Hör av dig så jag får veta! Heja dig Bosse P!
FRÅGA: Jag håller inte med om att det är olika inlärningsprinciper för lydnad och vardag. Hunden gör det som lönar sig, helt enkelt. Och hunden behöver inte få en negativ känsla för att sluta med ett (av oss) oönskat beteende. Det räcker med att det beteendet inte blir lönsamt för hunden. Visst kan det vara olika från hund till hund när det gäller vad den tycker är lönsamt, men att påstå att hunden måste uppleva en negativ känsla för att den ska förstå vad den inte får göra, är helt fel. Vi har kommit längre än så numer, Barbro!
Karin Bergström
SVAR: Hej Karin! Roligt
att du tar dig tid att läsa mina intervjusvar! Javisst har vi kommit längre
från den tid då man på många kurser lärde ut att lösningen för att komma
tillrätta med en koppeldragande hund var att ägaren skulle stanna och inte gå
vidare förrän hunden lugnat sig. De hundägare jag träffat och som provat den
metoden har samstämmigt svarat att den inte hjälpte. Men jag har upplevt att
teorin kan ha effekt på en oerfaren valp som första gången i livet testar
något, men många hundägare vars hundar fått en vana att t.ex. dra i kopplet
konstaterade att de kom ju aldrig framåt!