Nyheter

25-03-01  -  02: Umeå. Jag hade tillsammans med Kicki Wacek från Umeå BHK fått i uppdrag att hålla en vidareutbildning för instruktörer. Temat var Mentalkunskap för problemlösning.32 instruktörer från olika intresseområden, bruks, agility, rallylydnad deltog. Ett 10-tal hundägare hade kallats in för att teorin skulle kunna kopplas direkt till praktisk träning. Ett gemensamt hundägarproblem var att möta hundar. Jag har av SBK fått lära mig att fostra mina och andras hundar, och att tillrättavisa en hund för felbeteenden har alltid varit naturligt för mig. I dag lär man ut att ignorera beteendet eller att avleda med godis eller leksaker. Under helgen gjorde vi enkla tester för att kunna se vad en hund gör och hur vi kan anta att den då känner sig. Resultaten fick styra de råd ägarna fick. Flertalet hundar visade rejäl lust att nyttja sin kamplust i kombination med alltför liten social motivation/dålig relation/olydig. Resultatet blev att flera ägare fick träna på att få hunden att lyssna och lyda om vi kastade iväg en trasa. Till slut gick det bra även för den hund som attackerade sin matte när stressnivån blev för hög. Min förhoppning är att vi som är instruktörer i SBK vet och tänker på att fostran är en sak, dressyr en annan. Olika moment ska givetvis tränas in med lämplig motivation och belöning - att fostra hunden handlar om att förbjuda beteenden som ägaren inte accepterar. Hur svårt kan det vara?

25-02-26: Bra skrivet av Erik om hur utvecklingen av hundägarutbildning i Sverige har gått till! Och jag håller med. Detta är en stor anledning till varför vi har så stora problem med hundhållningen i Sverige idag. Läs under fliken "Vetenskap" om Hundägarutbildningen i Sverige. Och diskutera med Erik! Det vill han gärna

25-02-23  -  24: Summering av kurshelgen i Boden: Sju hundägare hade anmält att de behövde hjälp på olika sätt. En ung och glad storpudel som hade börjat vakta och varna hemma när den såg människor utanför fönstret. Matte fick träna på "följ mig" och "viktigt ord" och blev jätteduktig att tillrättavisa på rätt sätt. Nu skulle hunden få lära sig att "gå och lägga sig" när den tog på sig vaktarrollen.En ung, mjuk och trevlig Lajka hade en oerfaren matte som sög åt sig av tips och råd gällande hantering och utveckling.Här fanns två unga Vorstrahr som redan var grundtränade av erfarna ägare så där hade jag inte så mycket att tillägga.Två Bishon havanaiser, mor och dotter, kom storskällande in i hallen. Vi jobbade framgångsrikt med "följ mig" och "viktigt ord". En ägare till en korthårig Collie, runt 1 år, hade anmält att hunden var störningskänslig. Det visade sig i utagerande framför allt mot hundar. När väl ägaren "vågade" ta tag i problemet genom att tillrättavisa hunden blev det genast mycket bättre. Jag hoppas att ägaren tar hjälp av klubben för att få fortsatt stöttning i att jobba vidare.Naturligtvis hade vi också brukshundar som inte kunde fokusera rätt i olika lydnadsmoment. Det gör ont i mig när jag ser hundar med så förhöjd stressnivå i förväntan på "belöning" att de inte vet vad de gör.

En av hundarna satt inte stilla i momentet inkallning på grund av förväntan på belöning hos föraren. En annan skällde under fria följet om föraren inte hade hundens nos i godishanden. Den ägaren hade gett upp tankar på tävling. Under träningen hittade vi lösningar till båda förarna genom att ändra hundarnas förväntningar. Men det sliter hårt i mitt hjärta att behöva göra avdressyr på något som en hund under lång tid fått träna på! Vi hade också en ung blivande tjänstehund där mitt enkla råd till föraren var att i fortsättningen lämna belöningsbollarna hemma. Föraren hade en jättefin lek med hunden utan hjälpmedel och det blev en tydlig demonstration av hur lek stärker samhörighet när vi inte ersätter oss själva med ett hjälpmedel.Instruktörsgängen var på G med frågor och övertog min instruktörssyssla efter lunchpausen.

Jag lämnade Boden med en förhoppning om att "fostra först, dressera sen" blir ett nytänkande efter mitt besök. Nästa helg bär det av till Umeå för vidareutbildning av instruktörer efter besöket i november. Jag ger mig inte!

25-02-15: Under fliken "Vetenskap" ger Erik sin syn på för- och nackdelar med hjälpmedel

250125: Umeås kurshelg i november 2024 har gett "ringar på vattnet". Närmast reser jag till Boden 22-23 februari och senare i vår har bl. a. Studiefrämjandet i Västernorrland bokat två helger. Är du intresserad så ta kontakt med STF eller din SBK-klubb.

250123: Under "Vetenskap" har Erik skrivit om att förstå sin hund. Hur fostrar tiken sina valpar? Kan vi lära oss av det?

250120: Nu är det klart att jag ska till Umeå 28 feb till 2 mars. 3 dagar! Föreläsning inne i stan på fredag kväll och sedan kurshelg i Umeå Brukshundklubbs inomhuslokal. ”Mentalkunskap - Att anpassa träningsråd utifrån en hunds förutsättningar att lära sig.”   Öppet för alla intresserade. Det ska bli kul att komma tillbaka till Umeå!

250117: Under "Frågor & Svar" svarar jag på en fråga ang hund som gör utfall vid hundmöten

250113: Om känslorna får råda kan det få negativa effekter på hundens välmående. Läs senaste inslaget i fliken "vetenskap"

250103:Nu finns mer spännande läsning under fliken "Vetenskap". Vi får förklaring till gamla- och nya metoder, skillnaden mellan laboratoriestudier och studier gjorda i naturlig levnadsmiljö och vilket syfte våra lydnadsmoment ursprungligen hade.

241217: Nu är fliken " Vetenskap" uppdaterad. Där finner du förutom en presentation av Erik Wilsson hans intressanta information angående valptester, samt tänkvärd läsning gällande begreppet motivation. Klicka på länkarna så får du snabbt allt serverat!

241127:  I helgen åkte jag upp till Umeå för en hel-helgkurs arrangerad av Brukshundklubben där! Jag blev jätteglad över förfrågan trots att jag hade bestämt mig för att vara pensionär på heltid när maken Dan blev sjuk. Men nu är det bara hunden Yoko och jag här i huset så varför inte . . .

Fredagskvällen var bokad i Studiefrämjandets lokal där jag pratade ”Fyra Lätta Steg” i ett par timmar. Superroligt! Det var i stort sett fullsatt och jag upplevde att mitt budskap om att våga säga nej till en hund landade på rätt sätt.

Lördagen och söndagen var vikt för klubbens instruktörsgäng och temat var ”att hjälpa hundägare med problem”. Vi höll till i en stor, fin inomhushall en liten bit utanför staden. Jag hade bett gruppen bjuda in hundägare som behövde hjälp för att komma tillrätta med sina problem. Det började med ett antal schäfrar som alla hade ett gemensamt – de hade höga förväntningar på hjälpmedelsbelöningar och några var mer stressade än andra. Men sen kom det en brokig skara vanliga hundägarbekymmer. Hunden skäller på allt och alla, hunden kastar sig fram i kopplet, hunden gör utfall mot andra hundar.  

Vi startade lördagen med en genomgång om hur jag tänker när jag möter ett okänt hundekipage. Ni som känner mig vet ju hur viktigt jag tycker det är att förstå varför hunden inte lyder. Och hur viktigt det är att kunna kommunicera med hunden så att den förstår vad ägaren vill att den ska- eller inte ska göra. Under lördagen coachade jag ägarna, och under söndagen var instruktörerna delaktiga i jobbet. Ett mycket starkt minne är från den ägare som berättade för oss att detta var hennes sista ”halmstrå” för att kunna behålla sin hund! Att få höra ett sån´t uttalande tänder inte bara en glöd, utan en stor eld i mitt instruktörshjärta!

Resultatet av den här helgen är att Umeå BHK har startat en instruktörsgrupp med specifik inriktning att hjälpa dem som behöver råd och träning för att hitta rätta vägen mot en god relation till sina hundar. Jag kommer att finnas som bollplank och tar den rollen med stolthet och stor ambition!